Intervju med Maria Bystedt

-Det började som en galen idé en allhelgonahelg hos min mamma för ca 15 år sedan, jag har rötter i trakten och min mamma bor några km bort – vi fick höra att de som tidigare drev Skottvång hade lagt ner och stället stod tomt. Vi käkade middag, drack vin och började fantisera om vad man kunde göra med stället och helgen slutade med att vi tog reda på vilka som var ägare och tog sedan kontakt med dom… En resa inleddes som avslutades med att vi 1 1/2 år senare lämnade våra jobb och bostad i Stockholm och tog steget rakt ut i det okända och startade krog mitt i skogen. Vi var fyra från början som startade och att jag och min dåvarande sambo ville ha en livescen var från början självklart. Dels på grund av att det alltid funnits det på Skottvång om än i mindre omfattning än nu men också på grund av vårt stora musikintresse och övertygelsen om att musik avnjutes bäst live. Nu när jag nu driver etablissemanget vidare med min nya partner Pelle Almgren är grundidén densamma. Bra musik, god mat, trevlig avslappnad miljö och trevligt bemötande.

DET ÄR ETT VÄLDIGT SPECIELLT OMRÅDE MED MYCKET HISTORIK RUNT GRUVDRIFTEN. NÄR VAR GRUVDRIFTEN VERKSAM?

-Gruvdriften lades ner på 1920-talet och sedan stod Skottvång i princip övergivet tills en familj, Serrander, tog sig an stället och byggde upp det till en turistattraktion och krog som de sedan drev under två generationer.

MAN KAN TYCKA ATT ER PLACERING SKULLE KUNNA VARA EN UTMANING MED ATT LOCKA UT PUBLIK. KÄNSLAN ÄR JU ATT NÄR MAN TYCKER ATT MAN ÅKT FÖR LÅNGT OCH TROR ATT MAN ÄR VILSE SÅ ÄR DET BARA ATT KÖRA PÅ EN BRA BIT TILL INNAN MAN ÄR FRAMME. HUR HAR NI LYCKATS SÅ BRA MED ATT MED ATT HITTA EN SÅ TROGEN OCH ENGAGERAD PUBLIK?

-Det är både en nackdel och en fördel att ligga så avsides som vi gör. Fördelen är att det blir något alldeles speciellt att komma hit. Att det krävs planering, någon som kör, att dedicera sig till en helkväll gör att det blir en upplevelse och utflykt och något extra som förgyller vardagen- att man hittat sitt eget smultronställe. Sen måste förstås både maten och underhållningen vara av hög kvalitet för att gäster ska komma tillbaka och sprida vidare till andra att vi finns.

DET HÄR MED MUSIKINTRESSET FÖR DIN EGEN DEL. VAD HITTAR MAN FÖR NÅGOT PÅ DIN SPOTIFYLISTA?

-Har alltid varit extremt musikintresserad och lyssnar på precis allt som är bra helt enkelt – i alla genrer. Nu för tiden lyssnar jag mest på P2, älskar Klingan, Kalejdoskop och P2 Världen. Men om jag ska säga vad som påverkat min uppväxt och musiksmak så måste jag säga att i tidiga år snöa in totalt på mammas Beatlesplattor var en bra grund och efter det kom Marley, Bowie, Kate Bush och Peter Gabriel att inverka stort på min musikaliska baslinje.

OM JAG KOMMER IHÅG RÄTT SÅ TYCKER DU ATT DET ÄR ROLIGT ATT IBLAND ÖVERRASKA DINA GÄSTER MED LITE OTIPPADE AKTER?

-Ja, jag tycker det är viktigt att även ”smala” men ack så begåvade akter får spela och höras live. För att överleva som livescen är det förstås enklast att köra på säkra kort då man vet att det blir fullt men för att vara en intressant scen ur alla aspekter måste man hela tiden vilja utvecklas och ge publiken något nytt. Dessutom har vi nu en jazzförening, ”GiG”, Groove i Gnesta, som lägger akter på vår scen där vi också har lite ekonomiskt utrymme att ta in akter som inte alltid fyller stället men som är nog så viktiga att ge chans att synas. Annars står ju allt still.

NI BLEV UTNÄMNDA TILL BÄSTA LIVESCEN 2014 AV EN JURY BESTÅENDE AV MUSIKER. ETT BEVIS PÅ ATT DU ONEKLIGEN FÅR MUSIKER ATT TRIVAS HOS ER. VAD ÄR HEMLIGHETEN?

-Jag tror att det faktum att vi faktiskt gillar musik är ett faktum, vad vi får höra är så inte alltid fallet hos alla arrangörer. Att vi har en jättebra ljudtekniker är också viktigt för både publik och band. Att vi tar hand om artisterna när dom är här och att vi nog är ganska avslappnade, välkomnande och inte komplicerar saker i onödan tror jag också kan spela in. Många artister bor ju också kvar och vi hinner hänga, snacka och man får en relation med banden som hänger kvar under åren. Vi gillar att träffa nya människor och många som jobbar eller har jobbat här håller också på i kulturbranschen vilket gör att vi har lätt att komma överens.

NU HAR DET GÅTT NÅGRA ÅR SEDAN NI FICK PRISET. VAD HAR NI JOBBAT PÅ SEDAN DESS? HAR DU NÅGRA SPECIELLA KÄPPHÄSTAR?

-Som tidigare sagts är det viktigt att promota smalare akter i programmet då och då, men vi jobbar också mycket med jämställdhet och försöker få en 50/50 kvot på kvinnliga och manliga artister på årsbasis. Annars är det mest att förädla det vi redan har- att jobba smidigt och effektivt, att jobba med gästkontakter och marknadsföring för att få än mer folk ut i skogen och att allt fler får en vana att gå att kolla på livemusik, att tröskeln inte blir så hög för att gå och kolla på en konsert och att gäster kan lita på vårt omdöme- att det alltid är hög kvalitet på vår scen även om du inte hört talas om artisten i sig.

VAD SKULLE DU SÄGA ÄR DE STÖRSTA UTMANINGARNA MED ATT DRIVA EN LIVESCEN MITT I SKOGEN I EN NEDLAGD GRUVA?

-Självklart är avståndet ut hit till oss i skogen en utmaning, att det inte går någon kollektivtrafik hit och att det kan vara svårt att hitta oss. Den största utmaningen är förstås också att helt enkelt kunna överleva på det vi gör. Att syssla med restaurang och kultur är ju inte det mest vinstdrivande du kan syssla med och det är en ständig kamp att hålla sig över vattenytan rent ekonomiskt, särskilt under lågsäsong.

DU MÅSTE JU OCKSÅ BERÄTTA VAD SOM ÄR DET BÄSTA MED ATT DRIVA EN LIVESCEN MITT I SKOGEN I EN NEDLAGD GRUVA.

-Min drivkraft för att både starta och fortsätta driva Skottvång är att ”ha ett bra liv”. Att få bo på landet, nära naturen i vackra omgivningar. Att få jobba tillsammans med en massa roliga och bra personer och vara med och ge andra människor en upplevelse och att träffa spännande människor och höra fantastiskt bra och varierad musik hör för mig alla till ingredienser i ett ”bra liv” och det har vi lyckats skapa här på Skottvång.